Besvikelser
Jag visste ju!! Jag visste att du skulle göra så här:-( Jag känner mig naiv och blåögd:-( Jag blir arg på mig själv för att jag tror på det bästa fast jag innerst inne VET.....
Peter har märkt att det är nåt som gnager i mig. Jag vill inte säga nåt för han har sagt detta för länge sen och jag VET att han har rätt i 99% av fallen. För jag vill ju tro!
Jag måste lära mig att inte vara så blåögd! Jag måste bli lite mera cynisk tror jag...
Nu ska jag tårka mina tårar, ta ett djupt andetag, gosa med Nellie och låta hennes leenden sudda bort min besvikelse....Livet går vidare och jag har trots allt det bästa som finns här i livet: Underbara barn och man som är nummer 1 här i livet för mig och mina underbara vänner som jag inte vill byta ut för några pengar i världen:-)
Vad har hänt?
Tröstekramar!!!!!
Love you !!!
Hej Mirka!
Tråkigt att du är ledsen. Krama barn och gubbe det är den bästa medicin man kan få. Stor kram till dig från mig med!
Omoget att skriva såhär.. Skriver man a så kan man lika gärna skriva b också eller så skriver man inte nått.. Nu har du inte uppdaterat på ett x antal o nu skriver du såhär klart att man vill veta va som hänt. Klara du inte av att skriva va de är så skriv inget..
Skit i vad Smulan säger. Det här är DIN blogg. Du skriver precis vad du vill, det här är ingen underhållningsblogg utan en vardagsblogg. Känn dig inte pressad att lägga ut ditt privatliv Mirka.
Tråkigt att det är någon som har svikit dig så dant.. <3
Ehm, nu vet ju jag inte vem Smulan är, men är inte själva syftet med att blogga att man skriver det man själv känner för?
Om man känner för att skriva av sig utan att kanske avslöja ytterst privata saker måste man väl få göra det? Eller har jag i 10 år missuppfattat bloggande?
Ha en bra dag allihop?
Menar det att man bli orolig va det är som har hänt.. Inte uppdaterat på flera dagar o sen nu detta.. Man oroar ju sig.. Mena inget illa.. Men när a skrivs och inte b så bildar man sig en uppfattning.. Oh målar upp nå jätte allvarligt / tragiskt..
ALLTSÅ JAG MENAR INGET ILLA MOT MIRKA..<3
Oj då, det här låter inte så kul:(
Du får maila och skriva av dig om du vill, det vet du <3
Stora kramar och "uppåtpuffar" som ungarna kör med i skolan:)
Styrkekramar från mig.
Även om jag inte vet vad som hänt...
kram
Men ett hem med 10 barn och en massa måsten så uppdaterar man när man känner för det. Och oftast utifrån min vardag så är ofta den andre lik. Så uppdatera vardag ger ju inget "extra" för oss läsare. Mirka du beskriver en blåögd känsla, den vilseledde dig denna vång, men nästa gång leder den dig "rätt". Världen behöver oss naiva oxå ibland när de "kloka" ger upp...Denna gången blev det fel, nästa gång vinst.kram
Tack för era kramar, de värmer:-)
Det som har hänt är kanske inte såå allvarligt men jag blev bra besviken och tycker att det var dåligt av den berörde. Sen att jag inte vill hänga ut människan, som jag trots allt bryr mig mycket om, utan skriver lite kryptiskt är helt och hållet min ensak och som sagt...det är MIN blogg och jag skriver om det JAG vill skriva;-)
Men usch då, vad jobbigt för dig att det blivit så. Hoppas du kan få rätsida på allt och att du får må bra och bli glad igen. Skickar kramar så länge!
/Sussie
Skickar kramar här med! Hoppas att det lägger sig eller löser sig. Du är värd så mycket mer än att få ta emot skit. Maila mig om du vill prata.
Har svårt att hitta tid för träff då vi står utan bil, bromsklossarna behöver bytas. Men det kommer garanterat fler helger :-). Vi kommer ju upp som sagt. Och jag antar att du har en hel del och göra också...
Massor med kramar från oss
Kram!!!
Jag hoppas att du snart känner dig gladare igen, besvikelse är bland det jobbigaste man kan uppleva. Det suger liksom musten ur än!
Du är en fin och vacker människa, jag beundrar dig Mirka!
Många kramar till dig och din fina familj!
Ojsan, hoppas det löser sig.
Fast jag har alltid varit sådan att jag säger vad jag tycker, o jag tycker lite som "Smulan". Varför kan du inte säga till alla om du nu har skrivit det så alla kan se?
Tycker det är lite orättvist att bara dina närmsta kompisar får veta.
Jag är ju lixom 13, såklart att inte vi kan bli sådana kompisar så jag får aldrig veta?
Aja, hoppas det ordnar sig, kramar
Sänder varma styrke kramar till dig. Vet hur det är att vara ledsen och besviken över något, det är verkligen jätte jobbigt. Tårar som rinner och inte vill sluta, det är också väldigt drygt. Men vad glad att du har en underbar man och 10 underbara barn som du verkligen älskar mest av allt.. :0)
Lycka till med allt! Varma kramar till dig!
Näää, så tråkigt!
Jag vet precis hur det känns, jag litar inte alltid på min inre röst och så blir jag sviken. Och jag blir arg på mig själv för att jag inte litade på min magkänsla. Jag VISSTE ju hur det skulle bli.
Skönt att du känner att du kan hämta kraft och glädje i familjen ♥ Jag tycker att det är spännande att du inte berättar vad som hänt, du har integritet och det respekterar jag dig för!
Styrkekramar!!
Izabelle: När du blir vuxen så hoppas jag att du förstår att vissa saker berättar man inte helt till ALLA. Mina närmaste vänner vet typ allt om mig och det är det som gör de till mina närmaste vänner;-) Det jag skriver i min blogg om är mina tankar, funderingar,känslor och om vår vardag mm. Och jag skriver med ytterst lite "cencur" MEN det finns saker som jag tycker är lite för privata och de behåller jag för mig själv eller som i det här fallet så var jag i behov av att skriva av mig men ändå ville jag inte hänga ut någon och därav skrev jag så hemlighetsfullt.
Men min vän vad är det som har hänt
Anneli: Berättar på lördag....
låter verkligen inge kul..
varma kramar! <3
Alltså visst, hon får skriva vad hon vill MEN hon vet att hon har många läsare och vill hon ändå inte dela med sig av den här saken så finns det INGEN anledning att skriva om det på bloggen. Klart läsarna blir frustrerade.Riktigt lågt av Mirka. Jag känner mig jättebesviken på dig! :( Man kommenterar och peppar dig och så skriver du sådana här inlägg, utan att dela med dig om resten.
Känns igen. Till slut måste Man måste dock säga stopp till energitjuvar om det börjar gå ut över den familj som står en närmast. Du måste orka varje dag för dina barns skull. Jag gav 8 år tills jag sa ifrån i våras, men hoppas förstås att vi en dag kan umgås och prata, men inte för att man måste utan för att man vill.
Styrka till dig och visst är det den bästa medicinen att mysa med barnen.
Mvh Anna
6 barn under 7 år
Kramar
Tycker i alla fall att det är konstigt. Dem vuxna kan ju bli dina vänner, ringa och så. Ni är ju vuxna och kan göra vad ni vill.
Men jag är 13 lixom, såklart att jag ALDRIG har någon chans att få reda på något då.
Jag kan ju inte hjälpa dig för att jag mindre, ska det vara så?
Jag är också en underbar vän, fast 13 år då.
Detta är DIN blogg, du skriver vad DU vill, och DU bestämmer över den! Klart man blir nyfiken vad som hänt, men det behöver vi inte veta om inte du vill det. Kram till hela familjen!
