Nu är allting bestämt med Daniel!

Han kommer att flytta till sin mor om 2 veckor:-(

Han var hos henne i helgen och kom hem sent på kvällen och dessutom med en böteslapp på 1200kr!!

Han hade inte betalat på pendeltåget!

Jag fick ett sms av hans mamma som fick oss att tro att de har planerat/diskuterat en eventuell flytt för hans del så vi ville prata med Daniel om det.

Då kom det också fram att han ville flytta dit nu och pendla då från Örbyhus till sin skola här i Märsta, han har denna termin kvar bara!

Vi har hela tiden varit hårda med att han måste avsluta 9:an här då det inte finns en skola i Tierps kommun som kan tillgodose hans behov.

Men fakta är att han är 17 år och får bestämma själv om han ska flytta el. ej.

Vi skulle nog kunna hindra det om vi drog in socialen mm men vi känner att det inte är värt det i längden heller!

Att tvinga honom med hårdhandskar till att bo kvar hos oss skulle nog förvärra hans beteende mot sina syskon och oss:-(

Så hur ledsna vi än är så låter vi honom ta sitt eget beslut nu och hoppas verkligen på att han kommer att göra det bästa av sitt val!

Han känner att han inte kan vara ungdom hos oss då vi har rätt hårda regler och tider som måste passas, allt för hans eget bästa så att han inte ska hamna på villovägar med festande, rökande, droger mm.

Han är så otroligt lättpåverkad så riskerna är stora för det:-(

Så du Daniels mamma.....jag hoppas hoppas hoppas att hans liv inte går till spillo, att du tar ditt ansvar över honom, så att du ser till att han får en utbildning, så att han inte slutar som sin storasyster gjorde, att han fortsätter med sina mediciner vilket är viktigt för hans eget skull mm!

Du har trots allt inte levt med Daniel, han är en underbar,hjälpsam kille som behöver mycket bekräftelse!

Jag skriver detta till dig  välmenande då vi vill bara Daniels bästa! Vi har  svårt att "släppa taget" självklart för vi har ju uppfostrat honom och älskar honom!Vi har kämpat hårt i alla dessa år för att han ska få hjälp med de speciella behoven han har!

 Du vet själv att jag har alltid, ända sen början sett honom som min egen och varit hans "mamma", så bara för att han inte är min biologiska son så gör det lika ont i själen för det!

Men han har som sagt gjort sina val och vet förhoppningsvis vad han gör....